eFlowertwig

"I believe that everything happens for a reason.

People change so that you can learn to let go,

things go wrong so that you appreciate them when they're right,

you believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself,

and sometimes good things fall apart so better things can fall together."

JAG HATAR TEVESPEL

Jag är mycket medveten om att hata är ett starkt ord.

MEN det finns verkligen inget jag gillar med vissa tevespel.

Jag kan tycka om vissa, men oftast är jag sämst på spel som gäller att använda dosan.

MEN nu är det inte därför jag hatar tevespel, för att jag är dålig.

Utan jag hatar det för att det tar upp en jävla massa tid, I ONÖDAN!

Puss gubben, hoppas du känner piken!

Jag sa precis de här orden till dig. Jag sa dem till dig där du ligger och halvt sover, så jag antar att du inte riktigt tog in dem. Det kanske låter själviskt och konstigt. Men det som gör att jag tycker om dig så otroligt ofattbart mycket är inte bara hur du är och vad du gör. Utan det är till stor, stor del vad jag tycker om den personen du gör mig till. Du får mig att vara en sådan person jag vill vara. Leende, skrattandes, lycklig, omtänksam och nästintill oförmögen att vara sur. I alla fall sur i onödan.

Slutade vid fyra istället. Gick då till affären och sen till A. Fy jävla fan, jag hade nålar i facet nästan hela vägen hem. Fötterna förlorade känseln så fort jag gick utanför skolans dörrar... Ja, jag hade Converse.. Men enbart för att det var plusgrader och ingen snö när jag gick hemifrån! Eller jag gick ju inte ens, fick skjuts av A's mami.

Jag har lagat lunch.

Gått en omväg hem i snöovädret för att handla mat.

Jag ska laga middag nu.

Men de värsta är att jag tycker om han ändå!

"Sometimes, it's hard to say yes

when you really mean no.

It's hard to close your eyes

when you really want to se.

But the hardest thing to do is to let go

when what you really want to do is to stay."

"someday someone will walk into

Ett nyp i armen för att se om det stämmer, se om det är verklighet. Ska jag vara ärlig har jag väl nypt mig själv i armen mer än en gång den senaste tiden. Men det är inte bara rosa moln och solstrålar att vara i en så kallad dröm. Det kan vara lite frustrerande att vara i något som upplevs som en dröm. Det är jobbigt när det är skört och du vet att det kan tas ifrån dig på någon sekund.

Men jag vet att det här inte är så skört, det är något speciellt. Och jag tror att det här kan bli något riktigt starkt. Det låter så, ursäkta ordvalet, jävla klyschigt att säga såna här saker. Jag har fått höra att man säger "Jag har aldrig känt så här för någon som jag gör nu" nästan varje gång man träffar någon ny. Men jag säger bara vad jag känner, ja, jag säger i alla fall det lilla som jag kan beskriva med ord.

Plötsligt händer det bara. Plötsligt står han där framför dig och han kommer inte försvinna. Och då måste man skita i det faktum att du varit i ett förhållande för någon månad sen. För personen i fråga- Han får mig att vilja slita ut mitt hjärta, men bara av den anledningen att det slår så himla hårt. Han får mig att vilja lägga hjärnan åt sidan ett tag, men bara av den anledningen att det inte går en minut utan att tankar och bilder på honom dyker upp där inne. Det pirrar i hela kroppen av bara tanken på denna människa. Och när jag beskriver det här så kan jag ärligt säga att jag aldrig någonsin mått så som jag mår idag.

Aldrig har någon person fått mig att må så bra. Aldrig har någon person fått mig att skratta eller le så mycket. Aldrig har jag träffat en person som fått mig att känna mig som den enda tjejen i världen, den finaste tjejen i världen.. Och jag kan använda ordet aldrig och vara helt allvarlig nu. Inte nog med allt detta som Han bär inom sig, så är han så himla vacker.

Nu börjar bakfyllan försvinna, efter lite mat och vila!

Tack!

Men... det som är kvar är en jävla förkylning..

Jag kunde knappt sova i natt, kunde inte andas och brann upp lite halvt.

Så tidigt i morse gick jag och sov på soffan..

Finns det något som är lättare än att vara just efterklok? Det finns så många saker jag ångrar, så många saker jag önskar jag insett tidigare. Hur fan kan allt bli så himla tydligt på efterhand, är man verkligen så blind? Men samtidigt fungerar det inte att tänka så, hur mycket man än vill spola tillbaka tiden och önska att du aldrig gjort vissa saker så funkar det inte. För allt händer av en orsak, och man lär sig något så enormt av sina "misstag". Sen är det så, hade jag inte gjort si eller så hade jag aldrig varit där jag är idag.

Och idag är jag nöjd- nöjd och glad!

För varje ord, varje mening, varje leende och för varje beröring tappar jag mer och mer fotfästet. Men min hjärna håller mig nere, om det så bara är min lilltå som snuddar backen. Den här gången spelar hjärnan med i spelet. Men bara så där lagom mycket, inte allt för mycket. För jag måste få känna att jag lever ibland.. och just nu, just i detta nu och förhoppningsvis en tid framöver vill jag lova att jag lever.

Jag luktar dig.

Jag gillar det.

Jag förstår helt och fullt att man vill snacka om allt och alla. För visst mår man en smula bättre själv när hon har gjort si och han har gjort så. Du vill liksom sprida orden, så du ser lite bättre ut i andras ögon. För den här gången är det inte du som gjort något som folk kan snacka om. Inte tänker du då på att det du säger kanske inte ens stämmer till 50 %. För när det är utspritt finns det bara en, eller kanske två personer i centrum, och du är inte en utav dem. Inte tänker du väl på att du sårar någon, för den någon kommer aldrig få reda på att det är du som sagt något till 10 personer, som sen säger till 10 till osv. Du behöver inte ta skiten för något. Men någon annan får ta en jävla massa skit..

Jag är sån person som bryr mig något enormt om vad folk tycker och tänker om mig. Har alltid varit och kommer säkerligen alltid att vara.. Men nu enbart till en viss gräns, en viss gräns för vissa personer. Jag har slutat bry mig om folk snackar om mig bakom min rygg, så länge det inte är personer jag har nära hjärtat. Dock om de snackar är de inget att behålla.

Varför jag har slutat att bry mig så där mycket är för att du sänker dig själv nåt så sjukt mycket och även för att jag har börjat tänka. Jag har börjat tänka på att jag har folk runt om mig som finns där no matter what. Och de personerna vet om det som snackas är sant eller skitsnack! Och är det sen så att jag någon gång ger folk något smaskigt och sant att snacka om, så är det så, man är inte mer än människa.

Jag är inte mer än människa, men ibland undrar jag om folket jag har runt om mig är mer än människor. Jag har de vackraste i världen. Ingen tvekan om saken.

Med detta säger jag inte att jag aldrig snackar skit eller är nåt underbarn. Men jag tror ni förstår vad jag menar.. Det finns gränser gott folk..

Det är inte meningen att det ska vara lätt. Och när det väl är lätt så ska man ändå vrida sina tankar så att det blir svårt. Det är svårförklarat, men jag tror alla har varit där.

Jag kan vara expert på att vrida saker tills jag blir helt tokig. Jag är expert på att tänka. Det är inget jag vill vara expert på, kanske bara till en viss gräns. Jag fuckar upp mig själv i skallen så jag varken vet ut eller in.

Just nu vet jag i alla fall att det är bra, lätt underbart och bra! Och jag äter mina favoritgodisar, och sen ser jag om de tar slut eller om jag får påfyllning. Istället för att tänka- För lätt, för underbart, för bra?