eFlowertwig

Jag kan knappt hålla koll på alla de gångerna jag har fått höra orden att jag är sur. Att jag är arg. Att jag inte bör höja rösten. Att jag gör si och så mycket fel. Ändå gör det lika ont i mig varenda gång jag får höra något i den stilen. För det är inte den personen jag är, eller framför allt inte den personen jag vill vara.

Och kanske är det nu som jag har insett att jag har varit omringad av fel personer. Personer som inte har förstått att bara för att jag höjer rösten är jag inte arg eller sur. Personer som inte kan ta att jag väldigt ofta säger vad jag tycker och tänker. Personer som inte förstår att jag oftast behöver någon som skrattar åt mig eller förklarar hur töntig jag är när jag är sur för "onödiga" saker- istället för att börja hetsa tillbaka.. Eller jag vet inte.. Men vad jag vet säkert är att jag nu är den jag vill vara. Jag är mig själv.

Samtidigt vet jag, ja, jag vet att vi bara träffats i två månader och att man då har en hel del kvar att lära om varandra. Och jag vet att vi är i det här stadiet när allt är som att hoppa runt på stora rosa och fluffiga moln.. Samtidigt som jag vet så hoppas jag att du fortsätter att överraska mig, fortsätter att vara den snällaste killen jag någonsin stött på- att du helt enkelt fortsätter vara den du är. Jag hoppas även att du kommer fortsätta få mig att vara den jag är, den jag vill vara- den du gör mig till.