eFlowertwig

Bara ordet får det att vända sig i magen på mig. Tanken på det gör mig arg. 

 

Innan jag ens börjar skriva det här inlägget ska jag väl förtydliga att det inte är jag eller någon i min närhet som har drabbats. Absolut inte. Utan jag skriver det, bara ändå. Eller bara för att vi är omringade av det. Eller för att jag hör och ser något kopplat till det varje vecka. Eller enbart för att människor helt enkelt är svin.

 

Jag tycker verkligen inte att otrohet är okej. Även om du har alkohol i kroppen, utsätts för grupptryck eller för stunden bara är uppriven. Vill du vara med någon så gärna att det verkligen är värt att satsa fullt ut, gå all in, så finns det väl ingenting som ursäktar någonting. Om man nu är kapabel att gå den vägen borde det väl bara något som inte finns där till 100 procent. Är det värt att såra en människa. En människa som du förmodligen betyder en hel del för. Men framför allt en människa, som trots att du kanske tappat lite känslor eller tittar på andra, betyder en hel del för dig.

 

Ni måste väl förstå att det skulle såra personen så mycket mindre om man bara var ärlig. Om inte för den andra, så även för dig. Känns det inte bättre att gå med ett rent samvete, att ha sagt sanningen, än att gå bakom ryggen på någon.

 

Nä för f*n, nu säger vi så här. MAN UP!

Och ett tips till er som vet att era vänner är otrogna eller framför allt håller på med någon som är upptagen. Säg till, få dem att skämmas. Skäms dom inte, så ja, ge dom en smäll på käften från mig.

 

Det här inlägget kan bli hur långt som helst. 

Men bara ordet otrohet irriterar mig.

Det suger.

Kämpa världen.