eFlowertwig

Vad konstigt det känns, att se och höra. Men inte röra.. Känslan är obeskrivlig, obeskrivligt jobbig. Jag vet att alla tror att det är jag som har släppt honom. Men det är ett gemensamt beslut mellan han och mig. Så snälla sluta hacka på mig. Vi behöver tid, och absolut inget är bestämt! Ingen utav oss är fri eller har släppt den andra. Eller ja, klart man aldrig kan styra andras känslor osv. men så är det bestämt i alla fall.

Det är jobbigt nu, önskar att ni fanns här att prata med. Bara om ni fanns vid min sida, hjälpte mig tänka. Det är tomt hemma utan er. Det är egentligen inget riktigt hem här.
Kan det ha betydelse till att jag mår som jag mår? Jag är förvirrad, riktigt förvirrad..